Lite scrappat

ÅLite tid här och där har faktiskt resulterat i några layouter. Jag har beslutat mig att lägga tiden på mer skapande istället för att redigera bilder till bloggen därför ser dom flesta ganska sneda och konstiga ut, så ser dom alltså inte ut i verkligheten, hehe! Oh well, håll till godo:

Åh va jag önskar att jag hade liiite mera tid, det är så härligt att fylla albumen med minnen. En hel hög "pocket pages" Heckscher scrappat också med alla bilder från jul och nyår, tyvärr blev det inga foton av dom.

Just nu...

-är han 13månader och 11dagar

-har han på allvar börjat öva på att gå längre sträckor (sedan två dagar tillbaka)

-gillar han att sätta sig på eller i saker

-älskar han korv och skulle helst bara äta det

-kan han klättra upp i fåtöljen och ibland även soffan

-tycker han att mammas nysningar är bland det roligaste som finns

-leker han i sitt kök flera gånger varje dag

-sover han ganska oroligt om nätterna 

-hittar han på bus så fort han får chansen

-är han nästan omöjlig att byta blöja på

-säger han mamma <3

-vill han upptäcka allt han kommer åt så numera är fönsterbrädorna tömda

-älskar han att läsa böcker, särskilt willeböckerna

-somnar han allra bäst om han får lyssna på sin "skrutten ska sova" lista på Spotify

-tycker han att det är väldans kul att åka på utflykt till bibblan eller till öppet hus i kyrkan

-kan han ta sig fram på sin Bobby car

-är han så go att ord inte räcker till

Nystart med Viktväktarna

Den här veckan körde jag igång med Viktväktarna igen och jag kan med glädje konstatera att det fungerar väldigt bra för mig fortfarande. -2.5kg på en vecka så nu är julkilona borta och jag är tillbaka vid min november vikt. Jag inser att det inte kommer att (och inte bör) gå lika fort nedåt nu i veckorna som kommer men jag känner mig i alla fall motiverad. Denna veckas mål är att komma igång med lite lätt träning. Den här kylan tar lite knäcken på mig eftersom jag inte tar mig ut men lite hemmaträning (och eventuellt ett pass imorgon) ska jag försöka få till.

Skapat till veckans skiss

Tjoho! För en gångs skull har jag hunnit med att tolka veckans skiss. Här är mitt bidrag

Mitt lilla ord 2016

Jag kan inte fatta att 2016 redan är igång. Tore är fortfarande ledig så vi lever lite mellandagsliv fortfarande. När nyårsafton hade börjat hade jag fortfarande inte kommit på något ledord för 2016 men varefter kvällen gick kom jag fram till att cherish nog var mitt ord. Det känns lite fånigt att ha ett ord på engelska men precis som med 2014års ord (Thrive) finns det ingen bra översättning för cherish som innefattas av ett ord. 

(Fritt översatt av mig:

Cherish: 1. Att behandla med varsamhet och ömhet

2. Att ta hand om och fostra med kärlek

3. Att hålla kär, uppmuntra och njuta av

Jag vill vårda och njuta av min tid. Jag vill bli bättre på att vara i nuet o inte tänka på vad jag borde göra eller vad det finns mer för saker jag skulle vilja göra. Tiden när Noa är så här liten är så himla kort och ibland känner jag att jag slösar bort den genom att jag blir stressad av att jag inte kan/hinner göra allt annat. Jag vill också vårda min "lediga" tid bättre. Att inte bara slösurfa eller fastna vid Facebook när det finns annat jag hellre vill göra egentligen. 

Jag vill ta hand om min kropp och själ. Jag vill fortsätta min kamp mot kilona men också försöka vara varsam och faktiskt vara tacksam mot min kropp precis som den är, den har ju gett mig det finaste jag har.

Bild från fantastiska hejhej vardag (http://blogg.loppi.se)

Jag vill ta hand om mitt hem, försöka hitta bättre vardagsrutiner, rensa och organisera i kaoset som har dykt upp i samband med tids och energibrist.

Det finns säkert en massa mer jag vill att mitt ord ska inspirera till men detta får räcka till en början.

Kram/veronica

Vilket kvinnoöde!

För några dagar sedan fick jag det stora privilegiet att bläddra i en barnmorskas journalbok fån 1920-talet. Tänk att enstaka siffror och uppgifter kan berätta en så rik historia. När jag satt och bläddrade fastnade mina ögon på siffran 44. Det var en kvinna som var 44 år som skulle föda sitt tionde barn. Alla kvinnans föregående 9 (!!!) förlossningar hade gått väl och barnen hade i alla fall överlevt de första veckorna (längre än så sträckte sig inte journalen). Denna gång gick det dock inte vägen trots att graviditeten var fullgången. Förlossningen verkar dessutom ha varit väldigt utdragen och pågått med barnmorskans hjälp i övergett dygn. 

Det var med sorg i hjärtat jag bläddrade vidare. Så ett tiotal sidor framåt i boken fastnade mina ögon på siffran 44 igen. Efter att ha bläddrat tillbaka och jämfört uppgifterna stod det klart att det var samma kvinna som var tillbaka igen, hon hade inte ens hunnit fylla 45. Enligt journalen var även denna graviditet fullgången men förkrossande nog överlevde inte heller detta lilla liv. Kvinnan rapporeras dock vara vid hälsan ett par veckor efter.

Denna kvinnas öde har förföljt mig sedan dess. Vilken börda att genomgå 11 graviditeter! Vilken kroppslig belastning att fullfölja två graviditeter så tätt när man själv är 44år! Vilken ofattbar sorg att förlora två barn inom loppet av ett år! Jag undrar så vad det blev av henne. Hoppas innerligt att hon slapp bli gravid igen.

Jag bifogar en bild på mig själv, 32år gammal och nyförlöst med mitt allra första barn. Vilken ynnest det är att få leva på denna plats i denna tid 

Kram/veronica

Tillbaka!

Som jag har skrivit många gånger förrut så saknar jag att blogga när jag inte gör det. Att prioritera bloggande när man har en liten gulligan på ett år hemma har dock inte varit så lätt men efter att ha blivit väldigt inspirerad vid ett möte nu i julhelgen är jag tillbaka. Jag har stora förhoppningar att jag ska behålla inspirationen så att bloggen kan bli det arkiv av minnen, skapande och tankar den har fungerat som förrut. 

Det känns som att bloggvärlden är mindre nu än för några år sedan och att jag skulle ha läsare kvar känns förmätet att tro. Är det ens några vanliga människor som bloggar längre? Men nu kör jag och så får vi se hur det går:-)

Kram/V