Vilket kvinnoöde!

För några dagar sedan fick jag det stora privilegiet att bläddra i en barnmorskas journalbok fån 1920-talet. Tänk att enstaka siffror och uppgifter kan berätta en så rik historia. När jag satt och bläddrade fastnade mina ögon på siffran 44. Det var en kvinna som var 44 år som skulle föda sitt tionde barn. Alla kvinnans föregående 9 (!!!) förlossningar hade gått väl och barnen hade i alla fall överlevt de första veckorna (längre än så sträckte sig inte journalen). Denna gång gick det dock inte vägen trots att graviditeten var fullgången. Förlossningen verkar dessutom ha varit väldigt utdragen och pågått med barnmorskans hjälp i övergett dygn. 

Det var med sorg i hjärtat jag bläddrade vidare. Så ett tiotal sidor framåt i boken fastnade mina ögon på siffran 44 igen. Efter att ha bläddrat tillbaka och jämfört uppgifterna stod det klart att det var samma kvinna som var tillbaka igen, hon hade inte ens hunnit fylla 45. Enligt journalen var även denna graviditet fullgången men förkrossande nog överlevde inte heller detta lilla liv. Kvinnan rapporeras dock vara vid hälsan ett par veckor efter.

Denna kvinnas öde har förföljt mig sedan dess. Vilken börda att genomgå 11 graviditeter! Vilken kroppslig belastning att fullfölja två graviditeter så tätt när man själv är 44år! Vilken ofattbar sorg att förlora två barn inom loppet av ett år! Jag undrar så vad det blev av henne. Hoppas innerligt att hon slapp bli gravid igen.

Jag bifogar en bild på mig själv, 32år gammal och nyförlöst med mitt allra första barn. Vilken ynnest det är att få leva på denna plats i denna tid 

Kram/veronica